Tre saker som rör sig olika fort

Tre lager rör sig i olika hastighet, och det är skillnaden mellan dem som betyder något, inte hastigheten i sig.

Vad modellerna kan gör det fortast. Det är också det lager ni har minst inflytande över och minst eget arbete i.

Kvaliteten på era egna uppgifter rör sig långsamt. Ett underlag städas i månader och åldras hela tiden, och arbetet är ert.

Organisationens förmåga att ta emot rör sig långsammast. Rutiner, kompetens, beslutsgångar och tillit mäts i år.

Följden är att ett beslut som binds till det snabbaste lagret måste tas om oftast, medan arbetet i de två långsamma är det som består. Den som väntar på att det snabbaste ska sluta röra sig väntar på något som inte händer, och gör under tiden inget av det arbete som ändå skulle behöva göras.

Det motsatta felet är lika verkligt. Byggs varje val på hur det snabbaste lagret ser ut just nu binds arbetet i de långsamma till en förutsättning som byts under det.

Ingenting av detta är ett påstående om hur fort något går. Det är en ordning mellan tre saker, och den håller oavsett takten.

Så här går det fel

Införandet skjuts upp i väntan på att tekniken ska mogna. Beslutet är rimligt formulerat, och inget arbete påbörjas.

Två år senare är läget bättre på det snabbaste lagret och oförändrat på de två andra. Underlaget är inte städat, ingen kan formulera vad ett rätt svar är, och ingen har övat på att bedöma ett anbud. Väntan gällde det lager som rörde sig av sig självt.

Det här måste någon bestämma

Vilket lager varje beslut binds till. Ett val som förutsätter en bestämd modell binds till det snabbaste och behöver en väg ut.

Att arbetet i de långsamma lagren påbörjas oavsett vad ni beslutar om lösningen. Ett städat underlag, en fallsamling och någon som kan bedöma är värda något också utan ett verktyg.

Och vad som utlöser en omprövning. Ett skifte i det snabbaste lagret ska leda till en ny prövning av valet, inte till ett nytt bygge av arbetet under det.