Kunskapskartan
Determinismstegen
Prompttext är det svagaste stället att lägga en garanti på, och därför det sista du ska nå efter.
Det finns fyra ställen ett beteende kan garanteras på, och de är inte fyra likvärdiga alternativ.
Överst arkitekturen: systemet byggs så att det oönskade tillståndet inte kan uppstå, alltså genom att förmågan, uppgiften eller mottagaren inte finns. Sedan en deterministisk kontroll som körs automatiskt och prövar utfallet mot ett villkor utanför modellen. Sedan en modell som granskar en annan modells svar, vilket är en bedömning och inte en prövning. Sist prompttext, alltså en mening i instruktionen.
De tre översta är mekanik i fallande styrka. Det nedersta är en böjelse.
Du gör det här valet varje gång ett nytt beteende ska in i lösningen, och priset sjunker för varje steg nedåt. Att lägga till en mening i instruktionen tar en stund och ser ut som att saken är löst. Att bygga bort tillståndet tar avsevärt längre tid och syns inte utåt.
Därför glider varje lösning nedåt om ingen håller emot. Och glidningen märks inte: alla fyra stegen ser likadana ut så länge systemet uppför sig som det ska. Skillnaden visar sig först när något ovanligt händer.
Så här går det fel
Ett team ska hindra att svaren innehåller belopp som inte kommer ur beräkningen. Instruktionen får en mening om saken, provet går igenom, och funktionen bockas av.
Ett halvår senare kommer underlaget in i en annan form, meningen väger mindre mot ett längre anrop, och beloppet skrivs av modellen. Skyddet låg på det nedersta steget, så det fanns ingenting att slå av och ingen tidpunkt då det slutade hålla. Rättelsen blir en skarpare mening, alltså samma steg en gång till.
Det här måste någon bestämma
För varje begränsning lösningen utfäster: vilket steg den ligger på, nedskrivet. Kravet är att var och en ska gå att peka ut på ett av de fyra. En begränsning ingen kan placera ligger i praktiken på det nedersta.
Vad som inte får ligga där. Det som räknas som ett krav och inte som ett önskemål hör hemma på ett av de tre översta stegen.
Prompttext ska ändå användas, för ton, form och avgränsning av uppgiften. Där är en böjelse rätt redskap.