När regeln inte är skriven för det här

Någon söker i författningen efter ordet AI och hittar det inte. Slutsatsen blir att frågan är oreglerad.

Nästan alla regler som träffar en AI-användning är skrivna före tekniken. De nämner den inte, och de gäller ändå, eftersom de reglerar ett förfarande och inte ett verktyg.

En bestämmelse om att ett beslut ska motiveras säger ingenting om hur motiveringen tas fram. Den säger vad den ska innehålla. En bestämmelse om att uppgifter inte får röjas säger ingenting om vilket program som visade dem. Den säger vem som inte får se dem.

Frågan att ställa är därför inte om regeln nämner AI. Den är vad regeln skyddar, och om det som skyddas fortfarande skyddas.

Ibland är svaret att det inte gör det, av ett skäl regeln inte kunde förutse. En läsrätt som byggde på att någon måste veta var hon skulle klicka skyddade genom sin egen tröghet, och tröghet är inget rättsligt skydd. Den sortens upptäckt är vanligare än en lucka i lagen.

En oreglerad fråga är alltså sällan oreglerad. Den är oftast bara oprövad hos er.

Så här går det fel

En enhet vill använda ett stöd i ett moment ingen bestämmelse nämner. Juristen svarar att det inte finns någon regel om saken, vilket är riktigt.

Stödet tas i bruk. Ett år senare prövas ett beslut, och det som prövas är handläggningen: att den enskilde fått yttra sig, att beslutet motiverats, att uppgifterna hanterats. Alla tre bestämmelserna gällde hela tiden. Ingen av dem nämner ett verktyg, så ingen av dem söktes fram.

Det här måste någon bestämma

Att frågan ställs som vad bestämmelsen skyddar, och inte som vilket verktyg den nämner.

Vem som gör prövningen, och att den som kan sakområdet är med. En jurist som inte fått veta vad verktyget faktiskt gör prövar en beskrivning.

Och vad som gäller när svaret är oklart. Antingen väntar användningen, eller så begränsas den till det som är prövat. Att fortsätta i väntan på ett svar är ett tredje alternativ som ser ut som de två första.