En ändring i taget

Fyra saker ändrades under veckan. Mätningen körs på fredagen, och måttet har sjunkit. Ingen kan säga vilken av dem som gjorde det.

Regeln är en ändring i taget: mät mot fallsamlingen, behåll om måttet steg, ta tillbaka om det inte gjorde det, och först därefter nästa ändring. Den säger lika mycket om vad som inte får hända. Ingen andra iteration innan den första är mätt.

Skälet är mekaniskt. Utan determinism kan effekten av en ändring bara läsas ur en jämförelse, och två ändringar mellan två mätningar ger en skillnad som inte går att fördela mellan dem i efterhand.

Snabbheten i det här arbetssättet kommer inte av att någon arbetar fortare, utan av att det är billigt att backa. Kan en ändring tas tillbaka på några minuter är det rimligt att pröva den, och då kan många prövas.

Kan den inte tas tillbaka blir varje ändring ett beslut som måste utredas i förväg, och takten faller. Det är också därför bunten är dyr: fem ändringar som mäts ihop måste tas tillbaka ihop, och den enda som var en förbättring försvinner med de fyra som inte var det.

Så här går det fel

Instruktionen skrivs om, underlaget märks upp på ett nytt sätt, en tröskel justeras och ett steg byggs om. Allt under samma vecka.

Måttet har sjunkit, och ingen mätning ligger emellan de fyra. Valet står mellan att kasta hela veckan och att behålla en försämring. Veckan efter görs samma sak igen, eftersom det som ifrågasattes var ändringarna och inte ordningen de gjordes i.

Det här måste någon bestämma

Vad som räknas som en ändring, alltså vilken storlek som får prövas i ett steg, och att steget ska gå att ta tillbaka utan att något annat rörs.

Stoppregeln i förväg: vid vilket utfall ändringen behålls och vid vilket den tas tillbaka, skrivet innan mätningen körs. En regel som formuleras efteråt är en tolkning av resultatet.

Och att en ändring som tagits tillbaka ändå antecknas. Den kostade lika mycket att pröva som en som behölls.